En sommarresa mitt i vintern

Känns som det är på plats att bidra med lite sommarupplevelser så här i februaris vita men rätt behagliga kyla.
 Kom då att tänka på en resa till Kumla (riktigt exotiskt, om man är Kines) och en promenad på "konst på hög". Hela utställningen är placerad på en gammal slagghög från den tiden då man bröt skiffer för att under brinnande världskrig få en oljereserv inrikes.

För att ta dig upp till kullens topp kan du välja bilen, men den riktige entusiasten stegar de över fyrahundra trappstegen upp till utställningen.

Bland det första du ser väl uppkommen är den omtalade konstnären Lars Wilks variant av sitt verk vid Kullens fyr. Riktigt vad Lars vill med dessa högar av brädor och plank är upp till var och en att tolka. Själv tycker jag detta bara är lite vansinnigt och kul.

I ärlighetens namn måste man nog konstatera att det största konstverket är utsikten över Västgötaslätten. bara utsikten är värd de 400 stegen upp till toppen. Väl där uppe kan man gått göra som denne pompöse man och bara luta sig tillbaks på den lilla serveringen och bara njuta av skönheten.

Nog passar en kyrka  här uppe bra, för man är ju trots allt lite närmare himmelen än vanligt. Att den också är transparent och istället för att stänga in, släpper in och låter oss stackars syndare se vår värld obeskuren, gör ju det inte sämre.

Ja så ser vi några representanter för lokalbefolkningen som denna vackra sommardag tagit sig upp på sin kulle för att njuta av dagen....näää....

....inte är det det inte, bara några realistiska skulpturer, som man, om man vill, kan slå sig ner bredvid och snacka lite strunt med.

I "Arken" finns det utställningar om bland annat perioden när högen byggdes upp och lite annat om bygdens kultur.

Har ni vägarna förbi Kumla så sväng av till kullen och få lite motion och en trevlig stund med fantastisk utsikt.

När ni nu ändå är i Kumla så ta en titt på Skofabriksmuseet inne i staden.  Kumlabygden var länge centrum för skotillverkningen i Sverige, men kvar finns endast några få envisa företagare och detta museum. Om man inte är så intresserad av skohistoria så är ändå den härliga doften av läder värd ett besök.

Undertecknad har anor tillbaks till skomakarvärvet så kanske tyckte jag att det var extra intressant att få en aning om hur "di gamle" hade det på sin tid.

Annars kan jag rekommendera museets lilla autentiska skoaffär där man till ett, faktiskt, hyfsat pris kan klä sina fötter.



 Ja, det var allt för nu. Nu ska jag ge mig iväg ut mot någon frusen sjö och försöka skapa lite konst ;).

Vi ses snart igen.