Så hamnade man då där igen...

...på Väsby konsthall i de anrika lokalerna från den tid då Optimus var de världsledande i export av fotogenkök och fotogenlampor; numera är det ett liten oas för oss som aldrig tröttnar på att se bild och skulptur.

Sen en tid tillbaks huserar konceptet Haka i lokalerna och så kommer de att göra fram till den 18:e december.
Det första som slår en när man stegar in där är att något hänt; konstnärerna har i det ena rummet slagit upp nya väggar för att accentuera det grundläggande i konceptet-två parallella motsatser. Så om ni nu dristar er att besöka utställningen kan jag ge er ett gott råd; börja var som helst men gå i en åtta genom rummen med hallrummet mellan lokalerna som" midja på åttan, gärna ett par varv, så förstår ni ovan skrivna förklaring bättre. Det spegelvända, ihakandet är själva grundtanken, som jag förstår det. Avsluta sen med att ställa er i rummet mellan de två utställningslokalerna och snurra ett par varv och se Agneta Forslunds bägge stora oljemålningar på fondväggarna i rummen, då går ni därifrån med en ny upplevelse inmatad i någon lämplig del av hjärnan.

Kanske blev litet krångligt det dä,r men låt oss i stället ge oss in bland de skapade rummen.

Natasha Danbergs svit "Gråt inte över spilld mjölk 1-8" följer oss genom de två rummen och ger mig en känsla av att vara en kommentar över det nuvarande dagsläget, både globalt och mentalt, speciellt riktat till oss som sett "the rise and fall" av det nya som byggdes upp efter de stora krigen.

  Anna-Karin Brus leker med olika tekniker ihop verk som vid första anblick ger ett klassiskt vackert intryck men när man synar dem närmare är det bitska kommentarer om fasadens mörkare sidor. Speciellt synligt i "On the move" med den slingrande ormens väg mot paradisets vackra kärl.

Brus har också skapat en mindre installation som skänker en tveeggad nostalgisk längtan. Om skuggan på golvet under den är ett infall eller" bar-.blev-så" vet jag inte, men för mig bidrar den i hög grad till helheten.

Katarina Sundkvist Zoharis installation i rum -Optimus- får en att gärna gå omkring och komma de golvliggande skulpturerna närmare och se strukturer och kontraster i dem. Hon har också jäklats lite med oss besökare med verket "Vindlingar" som, om man inte kliver rakt igenom installationen och verkligen synar den, bara är en svart yta. (I bakgrunden en av de två oljemålningar av Agneta Forslund jag tidigare nämnde).

Vill man så kan slå sig ner framför tidigare nämnda Brus video i rum- Primus- och avnjuta en video utan bilder, om nu inte ord också ska räkna som bilder och ordet ljudbild förklarar videon bättre.


Slutligen skull jag i denna lilla betraktelse över utställningen vilja nämna Helena Laukkanens verk "Cover". Jag vill inte visa någon bild på det då ett foto faktiskt inte gör det rättvisa, och nåt ska ni väl själva få upptäcka:).
Jag tror ni kommer bli lika förvånad som jag över hennes verk utförda med blyrets på vanlig MDF-skiva.

Ja, med en grupp skulpturer av Katarina Sundkvist Zohari yackar jag för visat intresse för min konstrunda. Hoppas att du tar chansen att besöka utställningen och att jag inte krånglade till det för mycket.
(Svårt att skriva om konst ska ni veta, men en gör så gott en kan :) )

Till slut en bild från mina källarvalv;