...sjöng "The Mamas&Papas" (tror jag) nån gång på 60-talet. De sjöng naturligtvis inte om den måndag som nu passerat men det var en bra låt trots det.
Men denna första måndag i december månad var ändå lite speciell, åtminstone om man bor i Stockholmstrakten;den första snön kom nämligen. Det var nog rätt många som började fundera på det här med den globala uppvärmningen i november. Hörde att det var den varmaste november sedan mätningarna startade i mitten av 1700-talet.
Ja annars är det väl som vanligt i världen; Euron krisar, SAAB krisar, Juholt krisar och Björn Ranelid ska vara med i Schlagerfestival, sicket eländes elände.
Men för att kompensera i kylan och annat elände serverar jag denna dag några fler bilder från det tidigare nämnda besöket i Dorset England. Bidde bara tre bilder på vatten som slog på klipporna så nu tänkte jag visa lite mer beskrivande bilder från den lilla, och då menar jag verkligen lilla, orten Lulworth. Ja ska jag vara helt korrekt så är de från en plats i Lulworth benämnd "The cove". En bygata nertill vattnet i bukten med höga klippor runt om.
Var faktiskt rätt jobbigt att gå upp till toppen fastän det var en riktigt bekväm stig uppför berget
När man kommit uppför berget steg man ner på andra sidan och där fanns "The Hole". Tydligen en riktigt berömd turistattraktion i England. Klippan är även känd för att var ett mycket uppskattat ställe för de som vill sluta sina dagar i Atlantens djup, strömmen i hålet är inte nådigt även vid lugnt väder. Vi fick faktiskt uppleva, på avstånd, en utryckning av kusträddningen när en ung man av okänd anledning ville sluta sina dagar genom ett hopp från toppen av "hålet". Det slutade lyckligt och de förde lugnt iväg honom till något ställe med madrasserade väggar.
Kuststräckan här kallas annars "Jurassic" på grund av att man hittat mängder av spår av dinosaurier i berget. Den här bilden visar ganska bra årmiljonernas gång när Brittiska öarna först stångades med Europa och sedan slets loss från fastlandet (eller hur det nu gick till, därom tvisten de lärde). Det finns ett litet fint museum som behandlar forntid och nutid i byn och på berget kan man se avtryck av dessa bestars enorma fötter, eller vad man nu kallar dinosauriernas nedre delar. Lite sött med kärleksparet på bänken högst upp. Inte för att jag vet om de var ett kärlekspar, men bänken där uppe kallades visst nåt i stil med "kärleksbänken".
Fascinerande vackert med det ljusa berget och den blå ocean, att sen en liten röd kanot ville vara med också gjorde bilden komplett. När man gick om kring längs klipporna förstod man ganska bra varför trakten också var känt för sitt rykte som smugglarkust, fanns mycket små grottor och språng man kunde gömma sig och sitt värdefulla gods i.
En lite annan vinkel från stranden vid "hålet".Om det lilla hålet hade nåt namn kommer jag faktiskt inte ihåg.
När vi besökte Lulworth var det en stor högtid för byborna, Man firade den lyckade skörden och då skulle man naturligtvis gå i kyrkan också. Denna engelske gentleman hade klätt upp sig som det passar en engelsk lantis, keps och finaste kostymen. Vi pratade lite och han var väldigt nyfiken på var vi kom ifrån. När vi så berättade det kommenterade han glatt till sin dotter, som inte ville vara med på bild; "Va roligt nu kommer jag på bild i Sverige också" (fast på engelska naturligtvis :) ) Kul att glädja någon ibland, glömde naturligtvis att fråga efter hans namn :( .
Ja, vad kan man annat säga än att det var otroligt vackra trakter och jag vill hemskt gärna tillbaka dit igen.
De där fördomarna om ett flackt England kom verkligen på skam under denna vistelse och kameran gick verkligen varm. Fanns så otroligt mycket fina bildchanser och vädret växlade från sommarvarmt till totalt regnkaos så det blev aldrig enformigt i bildsökandet.
Slutligen en lite rolig bild. Mannen som bor i det här huset har under åren samlat ihop alla glömda lekhinkar som besökare glömt nere vid stranden och sen har han dekorerat sitt stora träd med dem. Nästan lika stor tusistattraktion som "The Hole". Näten under träden är till för att hålla ordning på hans lilla hönseri.
Ja det var det det. Hoppas ni tyckte denna lilla reseskildring från Dorset var intressant, så till nästa gång. glöm inte dubbdäcken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar