I dessa brytningstider är det ganska intressant att ge sig ut i det vissa kallar Guds natur, själv vet jag väldigt lite om ägarförhållanden i de marker jag tagit som vana att med försiktiga steg penetrera.
Men det är vackert att se den tysta men ihärdiga kampen årstidsbytena innebär.
På sjöarna ligger stora ismassor kvar men trycks sakta bort av värmen från land och smälts samman av solens värme, men det är ju som vi vet en ojämn kamp, för har det en gång börjat så finns det bara en väg...sommar.
Men det mest synliga är att färgerna börjar komma.Till och med den torra bleka vassen börjar ta färg. I träden spricker små röda färgklickar fram för att ta vara på den lynniga solens värme-
Björken förbereder sig för att så snabbt som möjligt slå i blom...bara den förbannade våren kunde stabilisera sig.
För trots att det skulle vara naturligt att det mesta skulle ske samtidigt kan små videungar utvecklas olika med bara några hundra meter emellan sig.
En kämpar i kall, stenig jord och några timmar mindre sol...
...när en annan står i full kraft bara några hundra meter därifrån. Allt tack vare lite bättre förhållanden och, komiskt nog, lite hjälp från människan. Hur? Den här videbusken har tack vare en stor lagerbyggnad strax intill legat i lä för åtminstone tre olika vindar, samtidigt har den stora ljusa väggen reflekterat ljus och värme till den. Så den "fria"viden har inte" curlats"
utan stretar på bäst den kan, medan vissa kamrater fått allt!! Men, rättvist nog, står de snart i lika vacker blom och då står den "fria" viden i egen vacker solitär, medan den "curlade" viden får dras med den där gräsliga lagerlokalen resten av sitt liv.
Alla likheter med den av oss människor skapade och reella verkligheten är en ren tillfällighet .
Och i de ännu så länge kala trädtopparna vakar kajorna in natten.
Men nu något helt annat...
Tog Pendeln in till staden och begav mig upptill Södermälartorg i lördags. Där gavs, mot stadsmuseets pampiga fasad, en bild och ljudupplevelse av sällan skådad art. Gruppen IRIS hade satt samman en 3D föreställning som bjöd på effekter och en resa i tiden. Färger böljade över fasaden, en helt ny fasad växte fram, i fönstren jagade skuggor varandra i ett morddrama, små änglar flög fram ur fasaden ochh försvann sen i skyn. Sen rasade hela huset...men ingen fara, det var bara på låtsas. Tråkigt nog kunde de bara vara där i tre dagar. Våra ljusa sommarkvällar gör att dylika experiment bara kan göras under vinter/vår eller senhöst i vårt vackra land. Men om de kommer tillbaks till hösten lovar jag att påminna er om det, för det är en fantastisk upplevelse.
På vägen från denna femton minuter långa eufori (populärt ord i dessa dagar) tog jag och min vän en promenad genom staden, den gamla alltså, och passade på att slinka in på den gamla hyndan Stampen. Där bjöds, som vanligt, på högkvalitativ musik. Blues var kvällens motto, i fronten en sångerska med stora kvaliteter, en sån som man önskar får en större publik.
På söndagen blev jag åskådare till något nästan lite roligt...
Matchdags...
... mellan Bajen och Väsby. På stationen hade fem (5) fullbemannade piketer och en mörkblå arrestbil parkerat sig i väntan på att huliganerna från söder skulle anlända. Undertecknad ställde sig beredd med kameran för att fånga lite upplopp och handgemäng... men det sket sig. Av tåget stiger ett par hundra supportrar och går i samlad tropp Centralvägen fram, lugnt och stilla.
En liten fana vajade lojt i småblåsten.
En kritisk skattebetalare undrar stillsamt hur mycket övertids
ersättningar det här kostade.
Till slut...
...måste jag erkänna att jag blev lite förtjust i mina egna bilder av vide och annat så här får ni en liten vårkompott, så varsågoda och på gjensyn.
Ja, verkligen jättefina bilder! /Stella
SvaraRaderaHej, kul att du titta in, följer din blogg noggrant. Visst är vi bra på det här
Radera