Oj, nu blev det vinter...

...igen.

Lite tjatigt tycker jag, borde finnas flera årstider nu när vi har så mycket valfrihet. Men det finns väl inte plats i budgeten för det, bara massa snack om räntor, statsskulder  och utgiftstak. Men så går det när man låter killarna som blev sist valda i brännbollslaget få sin chans att briljera, de skulle nog ha fått varit med så skulle de inte blivit så hämndlystna och bittra idag.

Men vi får väl anamma vintern istället och se lite positivt på den. Råkade uttrycka lite negativa åsikter om den (vinter och kylan alltså) på det berömda sociala mediet Facebook häromkvällen och mina fbpolare (najs) brast uti tirader om hur postivt det var att det nya vita ÄNTLIGEN kommit till oss. Verkade nästan som de gått på någon positivitetskurs hos gamla schlagerdonnan Lotta Engberg.

Själv bryr jag mig mest om djuren i dessa dagar, tycker synd om dem i kylan. Så visst är det vackert och lite trevligt att bädda in sig i dun (sic) och yllehalsdukar och anamma årstiden som vore man en ättling till Amundsen, men nog tror jag de små föredrar detta;

Framför detta;

Eller detta;

Men rent fotografiskt möter det på många positiva och negativa aspekter:
Batterierna tar slut mycket snabbare, för mycket blått som de flesta digi-kameror inte riktigt fixar och nog fasen klarade de gamla analoga kameror rent allmänt kyla bättre?? Troligtvis för mycket plastdelar i dessa nya, förvisso, roliga och häftiga kamerorna, är min enkla gissning.

Men är man snabb ut och lika snabb in så hinner man ta några bilder då och då. Och under de få timmar när inte molnen ligger för tätt över riket och solen stänker i så gott den förmår, kan man fånga många fina ögonblick där ute i kylan.

 Lite midvintermystik från förorten.

Blev lite inspirerad av min gamle vän och arbetskollega Michael som fotograferat fåglar oerhört vackert med hjälp av sin fjärrstyrda kamera och lite ostbitar och tänkte att jag skulle hänga på, så jag satte ut en pinne i blomlådan på balkongen med en bit ost på toppen:

Men inte fan kom det några fåglar och satte sig tacksamt och åt en bit av den inte. Det var till och med
vällagrad prästost, ändå var de inte intresserade. Så nu har jag gett upp den idén, duger det inte så kan de se sig om efter mat på annat håll, jag trugar inte.

Så jag håller mig till att försöka bildsätta käre gamle Kung Bore med ett litet annat perspektiv, kan ju vara lite kul det med.

Så som vi vet är alla våra älskade och hatade årstider just bara färdvägar mot något nytt; gamle filosofen Konfucius (stavar man det så?) hade förmodligen älskat vårt omväxlande klimat, för vi är ständigt på väg mot något nytt här uppe i Norden.







Till sist ett litet potpurri över det starka blå och vita som vi har framför oss (förhoppningsvis, för det slaskiga grå är värre) tills vi återigen kan dansa kring eldar och stänger.

 Ja, nu var det ju inte den här bilden jag menade som potpurri direkt, det är ju mer en "vårenskampmotvinter"-bild, men nu blir det ett litet potpurri (eller collage då, om det ska vara så noga);

Må många varma brasor värmer er, så ses vi närmare Julen