En liten bild från den tid när ingen ens hajade ordet digitalfotografering (för trettio kilo sen ungefär). Där stod man i mörkrummet på det storaförlaget på Torsgatan i mörkret och kreerade vackra silverhaltiga bilder. Min farfar berättade ibland om när han första gången såg en bil och blev så rädd att han sprang till skogs, själv får man väl berätta för barnbarn om den tid när fotona fanns på långa remsor av celluloid och var bakvända.
Vissa tycker än idag att det är lite charmigt med den här gamla tekniken, fan vet!!! Många fick eksem och annat skit och gudars jävlar om nåt hände med filmen, då gick det inte att rädda. Speciellt känsligt när fotograferna kom hem med material från nåt land långt bort. Jag klarade mig från större olyckor men det finns historier från den tiden som nu är kul att berätta men när de hände kunde få in folk på psyket halvt om halvt. En medarbetare hos oss lyckades ljusskada ett tjog filmer från Vietnam på 70-talet. han blev, som det berättats, sjukskriven ett bra tag.
Men, men kul tider var det i allafall, speciellt på firmafesterna:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar