...eller åtminstone gömt sig någonstans i trakten av Amsterdam eller kanske någon annanstans dit vi stackars trötta nordbor inte hittat.
Men som den positiva människa jag är fyllde jag termosen, laddade kameran och begav mig mot den vackra sjön Fysingen för att där söka tecken på en snar vårs ankomst. Parkerade bilen på en lerig parkering och började min vandring ut mot det fint byggda utsiktstornet därstädes. För att komma dit måste man gå en lång sträcka på en spång byggd i vassen. Vad jag inte räknat med var att vinterns is och köld fått den sommartid så behagliga sträckan nu blivit ett vridet halt litet helvete.
Att jag därtill inte tänkt mig för och bara hoppat i ett par, som det visade sig, icke lämpliga skor, gjorde inte promenaden lättare. En handfull gånger gled jag på den vridna spångens såphala brädor så våldsamt att jag var på väg över kanten och till och med lyckades få kantlisten att lossna där det var som mest vridet. Efter halva sträckan insåg jag att jag förmodligen var lite fel ute. Så jag bestämde mig för att vända tillbaks och söka våren på något annat ställe. Eftersom jag nu hade "glidit bort" den lilla mängd gåvänlig snö som funnits på väg ut så blev det nu ännu svårare att undvika att hamna i plurret. Tack och lov hade jag kamerastativet med mig och kunde använda det som stötta, så till slut tog jag mig lite blöt om fötterna och lite stukad vad äventyrslustan beträffade tillbaks till bilen och en varm kopp kaffe. På vägen därifrån såg jag att till och med gässen undvek sjön och helt lugnt stod och kollade in bygget av motorvägspåfarten vid Rosersberg.
Det gjorde de helt rätt i tycker jag.
På kvällen blev jag lite irriterad när jag råkade slå på teven för att titta på "Mitt i naturen-vårspecial"-
Det visade sig nämligen att de samtidigt som jag halkade omkring i vassen, stod bara några hundra meter bort och i godan ro på Ströms cafés veranda och glatt visade vackra bilder från samma sjö som jag inte ens kommit fram till. Ibland är livet orättvist.
Så det var bara att bege sig iväg och dessa skälvande sista dagar på den mörka vinterns kamp för överlevnad söka spår av det som skall komma, hoppas vi i allafall.
Så resan gick tvärs över vägen ner till ett av kungens slott, Rosersberg. Av erfarenhet vet jag att solen denna tid på dygnet står högt vid bryggan bakom detta slott. Mycket riktigt.
En stilla paus med termos och tilltugg blev resultatet-
Men isen ligger tjock och lär väl göra så rätt länge, som det verkar.
Lika still som sjön ligger under sitt kalla täcke ligger sommarens nöjen, täckta av presenningar, i väntan på ägarnas pyssel med klenoderna.
På bryggan hade någon vänlig själ lagt lite mat till fåglarna. Konstigt nog var påsen praktiskt taget orörd. När jag läste på påsen visade det sig att fröna var rostade och saltade. Förmodligen gillar inte våra bevingade vänner detta, annat än till fredagsmys, kanske.
Tyvärr kunde jag också konstatera att mitt favoritträd, som stått modell på många bilder, till slut i naturens eviga kamp fått ge upp och brutits sönder av köld och blåst. Men känner jag denna gamla skönhet rätt ger den inte helt upp utan låter sitt lövverk skänka färg till sommaren, känns lite som en parallell till ens eget liv.
Men jakten på tecken fortsatte.
Kände mig lite andlig vid det här laget så jag begav mig till Fysingens södra ände och sökte lite hjälp av de högre makterna vid Hammarby kyrka.
Men inte hjälpte det.
Förutom lite utställda påskliljor var det tomt på vårtecken så jag fick helt enkelt ge upp och vänta på den värmebölja som ska tina upp fauna och flora, förhoppningsvis ganska snart.
Men visst kan vintern vara vacker;
Och visst är naturen på gång i all sin enkelhet;
Och visst kan även överlevarna vara vackra i den sol som kämpar på för att tina upp vår värld;
Så visst förstår jag de som i forntid tillbad solen, speciellt här uppe i norden, för visst gör detta klot långt där borta oss lika lyckliga varje år när den trotsar molnens täcke och ger värme;
Ja det var det det; till sist ett litet smakprov ur ett litet projekt som jag sysslat med under vinterns kyla;
ja, så var årets första blogg avklarad, i nästa blogg tänkte jag angripa frågan; vad är meningen med livet, eller okej då vad är meningen med konsten eller vad är konst apropå en fråga som ställts av en del av publikum-
Vi ses.
